rNummer elva: Lawrence of Arabia.

Arabiska halvön 1916. Ett ökenlandskap där splittrade beduinstamma slåss inbördes. Hit kommer den brittiske officeren T.E Lawrence för att undersöka om beduinerna kan vara till hjälp för att slåss mot det ottomanska imperiet. Mycket snart har Lawrence enat beduinstammarna och de börjar en gerillakrigföring mot det ottomanska imperiet.

Filmen är alltså Lawrence of Arabia från 1962, med Peter O’Toole i rollen som filmtitelns Lawrence. Andra roller innehas bl.a. av Alec Guinness (som spelar den arabiske prinsen Feisal) och Omar Sharif (som spelar Lawrences vapenbroder Sharif Ali). Filmen är, med sina tre och en halv timme i speltid, den sista av de klassiska mastodontfilmerna på min lista. Den vann sju Oscarsstayetter.

Filmen är vis första anblicken en typisk kulturcentrisk film av typen ”västerlänning lär araberna att samsas och bete sig som folk”. Detta visar sig dock inte stämma alls. Inte heller är det en film av typen ”desillusionerad militär möter exotisk kultur och får ny mening med livet” (som t.ex Last Samurai) utan den visar på ett ganska trovärdigt sätt Lawrences ambivalens, då han slits mellan lojaliteten till sina brittiska uppdragsgivare och sina arbaiska vapenbröder. Visserligen känns det som att det går lita väl lätt för honom att vinna arabernas förtroende, men överlag är det en film som känns betydligt mer trovärdig än många av filmerna jag tidigare skrivit om. En annan fråga jag funderade över är om denna film skulle vara möjlig att spela in i dagens politiska klimat. En film där araber huvudsakligen framställs som hjältar känns tyvärr som en omöjlighet i dagens allt mer islamofobiska samhälle. Men detta var 1962, och då gick det utmärkt.

Jag gillade den här filmen. Trots att den är över tre timmar låg kändes den aldrig seg eller långtråkig. Istället känns det som en bra film om en front man inte känner till så bra, nämligen den arabiska under första världskriget. Så för alla med intresse för historia och/eller mastodontfilm rekommenderas den.

Nästa film tar oss till ungefär samma tidsperiod men till Irland och irländarnas kamp för självständighet och filmen Michael Collins.