Med filmen genom historien, del sex.

Min ”resa” genom historien har nu nått fram till sent 1200-tal och filmen Braveheart, Mel Gibsons film om den skotske frihetskämpen William Wallace. Det är en nästan tre timmar lång film och innehåller kärlek, svek, stora slag och Mel Gibson i hårdrocksfrisyr. En riktig helhetsupplevelse med andra ord.

Filmen handar som sagt om William Wallace, en ofrälse som kämpar mot engelsmännen för ett fritt Skottland. När filmen börjar får vi följa Wallace när han som pojke ska besöka ett hemligt möte tillsammans med sin far. Mötet ska hållas mellan skotska adelsmän och engelsmännen för at de ska komma överns om hur Skottland ska styras i framtiden. När de kommer fram har dock de skotska adelsmännen blivit mördade av den engelske kungen. Williams far samlar ihop några modiga män för att hämnas morden men stupar i striden. Efter begravningen gör filmen ett hopp på ett tjugotal år och vi får möta den vuxne William Wallace, spelad av Mel Gibson. Till en början vill han bara leva i fred, men när hans älskade blir avrättad för att ha gett sig på en engelsk soldat, tänds hans hat mot engelsmännen. Fler och fler ansluter sig till hans kamp mot engelsmännen och inget verkar kunna stoppa honom. Inget utom ett förräderi…

Till skillnad från de flesta av filmerna på min lista så har denna film inte som mål att vara historiskt korrekt utan är snarare ett drama som är inspirerat av William Wallaces liv. Följaktligen innehåller den en rad historiska felaktigheter. Mel Gibson har både regisserat filmen och spelar huvudrollen, och visst känns detta ibland som en egotripp. Wallace har förvandlats till en idealman, som är modig, stark, gudfruktig, har kvinnotycke och kan tala fyra-fem språk flytande. Wallace känns som en kombination av Robin Hood och Jesus (inte minst i slutet av filmen) som absolut inte handlar i egoistiska syften. Visserligen finns där i filmens inledning ett hämndmotiv, men det glöms ganska snart bort.

Filmen är, trots vissa väl tilltagna uttryck (slutet luktar pekoral lång väg) en ganska underhållande film. Gibson är en skicklig filmskapare och man kan inte annat än ryckas med i skottarnas frihetskamp mot de onda (för i den här filmen är det ingen tvekan om vilka som är ”bad guys”) engelsmännen. Den här filmen är kanske ingen stor filmupplevelse, men passar aldeles utmärkt som en kvälls avkoppling.

Nästa gång: Henry V.