Nummer tolv: Michael Collins

Irland har av någon anledning en speciell plats i de flestas hjärtan. Allt ifrån irländsk musik till irländskt öl uppskattas av de flesta, och Irlands nationaldag firas t.o.m. i Sverige. Irländarna uppfattas i allmänhet som glada festprissar som inte har några som helst bekymmer. Att man på den norra delen av ön i nästan åttio år plågats av ett inbördeskrig glöms ofta bort, liksom att Irland för mindre än 100 år sedan föddes ur liknande våldsamheter. Jag har nu sett filmen om Michael Collins, en av männen bakom Irlands frigörelse och grundaren av det som skulle bli IRA.

Filmen ”Michael Collins” från 1996 är skriven och regisserad av Neil Jordan. Frånsett en kort prolog som utspelas 1916 utspelar sig filmen från 1918 fram till och med Collins död 1922. Titelrollen spelas av Liam Neeson och i andra roller ser vi bland annat Julia Roberts och Alan Rickman. Den är, trots sin relativt låga budget, en film med en episk känsla då den innehåller några pampiga massscener.

Om man tror att den här filmen ska ge en historiskt korrekt bild av Michael Collins och den irländska frihetskampen blir man nog besviken. Filmen ger en klart romantiserad bild av händelseförloppet där Collins är en hjälte och hans motståndare är falska, avundsjuka eller bara onda. Den beskriver frihetskriget mot Storbritannien som ett krig mot engelska trupper och ämbetsmän, medan frihetskämparna i verkligheten tog död på betydligt fler irländare än engelsmän. Det påföljande inbördeskriget (som bland annat kom av att man skulle ingå i Storbritannien och svära trohetsed till den engelska kungen) beskrivs som ett resultat av (den blivande) irländske presidentens falskspel och egoism där Collins bekämpar honom med det irländska folkets stöd. Visserligen hade folket röstat för avtalet med britterna, men att det irländska folkets lojalitet låg hos Collins fast han slogs med hjälp av brittiskt artilleri (något som han i filmen vägrar ta emot) torde väl i bästa fall kunna beskrivas som diskutabelt. Släng dit en kärlekshistoria med Julia Roberts så har man en hollywoodförenkling av ett faktiskt ganska komplicerat förlopp.

Därmed inte sagt att det är en dålig film. Tvärtom är den genomgående en ganska välskriven och underhållande film och en intressant historielektion. Ser man den på DVD följer det dessutom med en dokumentär där skillnaderna mellan filmen och den historiska verkligheten tas upp. För de som vill se en underhållande hjältehistoria och samtidigt lära sig lite mer om Irlands historia rekommenderas denna film.

Nästa gång bär det av till Kina och ”Den siste kejsaren”.