Wrestlemania XII

Att mycket hinner hända på ett år blir uppenbart när man ser Wrestlemania XII. Galan, som hölls i Arrowhead Pond i Anaheim, Kalifornien den 31 mars 1996 (alltså på dagen elva år efter den första Wrestlmania-galan!) är radikalt annorlunda jämfört med Wrestlemania XI. Borta är alla B-skådisar och avdankade idrottsstjärnor. Borta är också alla ”tecknad film”-karaktärer (med undantag för The Undertaker, om han nu kan räknas dit). Fokus ligger istället på wrestling, eller ”sports entertainment” som det nu hade börjat kallas.

Något som också saknas är den traditionsenliga öppningsceremonin, vilket kan tyckas lite synd då det ger Wrestlemania en lite speciell känsla. Istället kör man igång med matcherna direkt, så det gör väl jag med. Vince McMahon och Jerry ”The King Lawler kommenterar.

Vader, British Bulldog & Owen Hart (w/Jim Cornette) vs Yokozuna, Jake “The Snake” Roberts & Ahmed Johnson

Yokozuna och grabbarna är good guys här. Jag vet inte om det är för att jag tycker det är kul att se Vader men jag gillar faktiskt den här matchen. En helt OK öppningsmatch som får en trea. Vaders lag vinner.

Golddust vs ”Rowdy” Roddy Piper i en ”Hollywood Backlot Brawl” –del 1

Det märks att WWF försökte bli mer ”edgy” vid denna tid. Denna första del är ett ganska stort avsteg från den tidigare, barnvänliga WWF-stilen då detta ska vara ett slagsmål I en gränd. Piper går loss med baseballträ och allahanda redskap på Golddust och hans bil. Golddust vill inte vara sämre utan kör över (!) Piper med bilen. Sedan kör han iväg varpå Piper sätter sig i en vit Ford Bronco och följer efter. Allt detta leder naturligtvis till inklippta bilder under kvällen från polisens jakt på O.J Simpson varpå Vince med spexig röst säger ”jag tycker detta ser bekant ut”. Höhöhö, Vince. Fräsch humor, speciellt med tanke på att detta var fyra månader efter att domen i O.J-rättegången hade fallit och resten av världen var trötta på O.J-skämt. Detta brawl går inte att betygsätta, men Vinces humor får en etta.

”Stone Cold” Steve Austin (w/ Ted DiBiase) vs Savio Vega

Det känns faktiskt jättekonstigt att inte publiken jublar åt Austins minsta rörelse som om det vore det absolut häftigaste de sett. Numera räcker det ju med att han dyker upp och sveper ett par bärs för att publiken ska hamna i Livets Ord-extas. Här dock en match med en Steve Austin som bad guy och innan det stora genombrottet. Matchen är väl sådär och Austin vinner genom att domaren knockas och att han slår ner Vega med sitt Million Dollar-bälte. En tvåa blir det för den fantasilösa avslutningen.

Hunter Hearst Helmsley (w/ Sable) vs Ultimate Warrior

Om Svenska MAD fanns kvar och jag jobbade som översättare för den skulle jag kalla HHH för Hunter Hearst Hemslöjd. Men nu till matchen. TIME TO PLAY THE GAAAA…va? Matchen är visst redan slut. Och The Game har fått jobberstryk? På 90 sekunder? Normalt betygsätter jag inte squashmatcher, men det faktum att Warrior helt sonika vägrar sälja Hunters Pedigree och hur omöjligt det vore idag gör att jag faktiskt tycker matchen är riktigt underhållande. En trea blir det, men mest för att Hunter förmodligen vill att vi glömmer denna match.

Diesel vs The Undertaker (w/ Paul Bearer)

Varken Diesel eller Undertaker är fantastiska brottare. Döm om min förvåning när de faktiskt går en riktigt underhållande match. Undertaker vinner och det blir en trea.

Golddust vs ”Rowdy” Roddy Piper i en ”Hollywood Backlot Brawl” –del 2

Sen kommer Golddust och Piper in i arenan. De slåss ett tag och sedan springer Golddust iväg och uppenbarligen är Piper vinnaren. Denna match (för jag antar att det räknas som en sådan) är svår att betygsätta. Egentligen skulle det bli en etta, men eftersom detta känns som ett embryo till vad som skulle bli WWF:s hardcorematcher så får den en tvåa för innovation.

Shawn Michaels (w/ Jose Lothario) vs Bret ”Hitman” Hart (c) i en “Iron man”-match om WWF-bältet

En Iron Man-match är alltså en match där den som fått flest fall-, upggivnings- eller uträkningssegrar på 60 minuter vinner. Denna match har jag hört både bra och dåliga saker om. En del tycker att denna match är för lång och andra tycker att längden är just det som gör denna match aldeles speciell. Dock så lyckas Hart och Michaels göra en match som är underhållande i 60 minuter, något som mycket få faktiskt lyckas med. Detta är i mitt tycke den bästa huvudmatchen dittills i Wrestlemania-historien (undantaget titelmatchen på Wrestlemania VIII som tyvärr inte var någon egentlig huvudmatch) Michaels vinner och matchen får en femma.


Som sagt så skiljer sig Wrestlemania XII ganska mycket från Wrestlemania XI. Där galan året innan varit extremt tråkig så är denna Wrestlemania-gala mycket underhållande. Galan ligger precis i början av (eller kanske t.o.m. strax innan) ”Attitude”-eran och är kanske en aning bortglömd. Hursomhelst en frisk fläkt jämfört med XI.