Wrestlemania X

Wrestemania IX lämnade ju en dålig smak i munnen (se betyget jag satte på Hogan vs Yokozuna!) så jag beslöt mig för att se Wrestlemania X ganska så omgående. Under perioden mellan 1993-1998 följde jag inte wrestling alls så denna gala har jag hört talas om men inte sett förut, vilket innebär att nostalgivärdet för mig inte är så högt.

Cirkeln sluts och Wrestlemania kommer tillbaks till Madison Square Garden den 20 mars 1994, nästan nio år efter den första Wrestlemania-galan. Förändringarna sedan 1985 har jag varit inne på tidigare men de märks ännu tydligare när man är tillbaks på samma arena. Det man främst lägger märke till är att MSG som på Wrestlemania 1 är helt nedsläckt nu är upplyst så att publiken syns. Vidare så använder man sig här (mer än någon annan Wrestlemania-gala dittils) av fyrverkerier och ljuseffekter. Trenden från Wrestlemania IX, med specialbyggd dekor och specialgjord grafik fortsätter också. Slutligen så är detta den första Wrestlemania-galan med två av i våra dagar vanligt förekommande matchtyper, nämligen falls-count-anywhere- och stegmatchen.

Man hade också tagit tillbaks traditionen med kändisar som gästpresentatör och –tidtagare. Dessa var Donnie Wahlberg och Rhonda Shear för den första titelmatchen samt Donnie Wahlberg och Jennie Garth för den andra.

Little Richard sjunger ”America the beautiful och Vince McMahon samt Jerry ”the King” Lawler kommenterar.

Så till matcherna på denna den första Wrestlemania post-Hogan:

Bret ”Hitman” Hart vs Owen ”Rocket” Hart

Nu måste jag erkänna en sak. Jag har aldrig varit något stort Bret-fan. Till stor del beror det förmodligen på att jag missade Brets tid på topp. Jag slutade som sagt kolla på wrestling runt 1993 och började inte kolla igen förrän runt 1998-1999, då Bret mest var kass i WCW. Det faktum att han framstår som extremt gnällig och tar sig själv på för stort allvar (”Barnen vill inte se mig som bad guy”) har inte heller direkt hjälpt.

Först efter att ha sett denna match förstår jag en del av vad folk ser hos honom dock. Att han och Owen gör en bra match ihop är inte så konstigt, då de tränat ihop sedan koltåldern. Detta är dock en fantastisk match. Teknisk, fartfylld och spännande. En av de bästa matcherna jag sett så här långt i min Wrestlemania-genomgång och den överlägset bästa öppningsmatchen hittills (och jag vågar nästan sätta min Kalle Ankas Pocket-samling på att den kommer att vara det när jag sett klart alla Wrestlemanias också). Dessutom lysande bokad eftersom man låter Owen vinna mot main-eventaren Bret. En solklar femma.

Bam Bam Bigelow & Luna Vachon vs Doink & Dink

En match med Doink II och dvärgen Dink. Gissa? Ni som gissade en etta gissar rätt. Bam Bam och Luna vinner, om någon nu bryr sig.

”Macho Man” Randy Savage vs Crush (w/ Mr. Fuji) i en falls-count-anywhere match

Reglerna påminner mer om en deathmatch. Efter att man förlorat på fall har man 60 sekunder på sig att ta sig in i ringen igen. Savage vinner efter att ha bundit fast Crush i en snara backstage. En halvkul match, men Savages styrka kommer inte till sin rätt här. En tvåa.

Leilani Kai vs Alundra Blaze (c) i en match om WWF:s dambälte.

Här kallas bältet Womens title i stället för Ladies Title som det tidigare kallades. En ganska normal dammatch som Blaze vinner. En tvåa.

Men on a Mission vs The Quebecers (c) i en match om tagteambältena.

Men on a Mission är alltså Mabel och en annan kille vid namn Mo. Quebecers är Jacques Rougeau och Pierre Ouelette. Efterom Jacques är den enda brottaren med talang här så blir det inte mycket åka av. När dessutom Men om a Mission vinner på uträkning blir det en etta här med.

Lex Luger vs Yokozuna (c) (w/ Mr.Fuji & Jim Cornette) i en match om WWF-bältet

Mr. Perfect är gästdomare i denna meningslösa match. Först får Luger dyngstryk i tio minuter. Sedan gör han en comeback och får omkull Yokozuna, varpå Mr.Perfect vägrar räkna. När Luger puttar till Perfect blir han diskad. Eftersom detta inte ens resulterade i en fejd mellan Perfect och Luger känns matchen som sagt meningslös. Och meningslösa matcher, de får en etta.

Shawn Michaels vs Razor Ramon (c) i en stegmatch om interkontinentaltiteln

Denna match är nog den som är mest förknippad med Wrestlemania X. Denna match är extremt svårbedömd. Om jag minns saken rätt, så var detta den första stegmatchen som visades på TV. Ska man då bedöma den för det historiska värdet eller för det underhållningsvärde den har idag? Hade jag betygsatt den här matchen 1994 hade den helt klart fått en femma. Men idag, 2006, då man sett bättre stegmatcher än denna, blir det endast en fyra. Razor Ramon vinner för övrigt denna klassiska match.

Bret ”Hitman” Hart vs Yokozuna (c) (w/ Mr.Fuji & Jim Cornette) i en match om WWF-bältet.

Både Yokozuna och Bret Hart gör sina andra matcher för kvällen. Detta är en bättre match än den första titelmatchen även fast inte heller detta är någon höjdare. Bret Hart får dock vinna och alla good guys kommer in i ringen och hyllar honom. Slutbilden är dock smart bokning; en anvundsjuk Owen Hart står i gången och stirrar på den nyblivne mästaren, sin bror som han besegrat tidigare på kvällen. Ett upplägg skapat helt utan promos eller tramsiga storylines. Matchen får dock en tvåa.

Wrestlemania X brukar betraktas som en av de bästa Wrestlmania-galorna någonsin. Mitt intryck är att den lever på två matcher, nämligen stegmatchen och Owen vs Bret. I övrigt är matchkvaliteten faktiskt ganska låg, för att inte säga väldigt låg. Jag vet inte om jag gett betyget ett i tre matcher på en och samma Wrestlemania-gala förut. Sammanfattningsvis; se Owen vs Bret och stegmatchen och hoppa över resten.