Wrestlemania VI

Den sjätte upplagan av Wrestlemania gick av stapeln den 1 april 1990 i Skydome i Toronto. I och med Wrestlemania VI kan man ana slutet på den första wrestlingboomen. Farmför allt märks det på att matchkvaliteten genomgående är ganska dålig. Detta berodde på att de gamla trotjänarna antingen var borta eller helt enkelt gjorde sämre matcher än förut samtidigt som de unga och lovande inte riktigt hade blommat ut. Detta var också galan då det var tänkt att Hulk Hogan skulle lämna över stafettpinnen till den nya generationen, i form av Ultimate Warrior. Hur detta gick ber jag att få återkomma till.

Detta är också den sista galan som kommenteras av det klassiska teamet Gorilla Monsoon och Jesse ”The Body” Ventura. Intervjuandet sköts av ”Mean” Gene Okerlund och reporter ”på golvet” var Sean Mooney. Eftersom vi är i Kanada så inleds galan med den kanadensiska nationalsången, framförd av Robert Goulet. Dessutom medverkar komikern Steve Allen i ett par sketcher.


Så till matcherna. Det kan kanske vara på sin plats att påminna om att betygssystemet jag använder mig av är högst personligt enbart baseras på hur underhållande jag tycker matchen är.

Koko B. Ware vs ”The Model” Rick Martel

Jag gillar faktiskt Rick Martels badguygimmick Han är för mig urtypen för en arrogant bad guy. Vad Koko B Ware är urtypen för vet jag inte men någon favorit är han inte. Martel var dock inte bara en kille med en bra gimmick utan också en bra brottare så matchen får därför en trea. Martel vinner.

Demolition vs The Colossal Connection (c) (w/ Bobby Heenan) i en match om tag-teambältet

The Colossal Connection bestod av Haku och Andre the Giant. Eller snarare endast Haku, eftersom Andre vid denna tid knappt kunde röra sig. Haku brottas mot Demolition och förlorar. Efter matchen blir Andre good guy genom att spöa upp Bobby Heenan. Detta var Andres sista Wrestlemaniaframträdande och han avled knappt tre år senare, den 27 januari 1993. Matchen då? En tvåa får den.

Hercules vs Earthquake (w/ Jimmy Hart)

Earthquake är en fet kille i blå brottardräkt som möter kylskåpet Hercules. En lite för lång match för att vara en squashmatch men väldigt nära. Earthquake vinner och matchen får en etta.


Brutus ”The Barber” Beefcake vs Mr.Perfect (w/ The Genius)

Mr.Perfect var en av de mest talangfulla brottarna vid denna tid. Tyvärr får han här gå en match mot den stele Beefcake. Han lyckas dock pressa ur en halvhyfsad match ur den gode barberaren. Beefcake får vinna och matchen får en tvåa.

Bad News Brown vs ”Hot Rod” Roddy Piper

Piper har målat halva kroppen svart av någon anledning, enligt kommentatorerna för att psyka den färgade Brown. Jag bryr mig inte, och bryr mig ännu mindre om en match som slutar med att bäge brottarna räknas ut. En etta.

The Bolsheviks vs The Hart Foundation

Först skojar Steve Allen med The Bolsheviks. Sedan får kanadensarna Hart Foundation visa för sin hemmapublik att de minsann är lika goda kommunistbetvingare som grannarna i söder genom att besegra dem i en squashmatch. Och sådana betygsätter jag som bekant inte.

Tito Santana vs The Barbarian

Tito Santana är en av de brottare som helt enkelt inte når upp till gammal god standard. Här blir han kanonmat åt The Barbarian. Matchen får en tvåa.

Dusty Rhodes & Sapphire (w/ Miss Elizabeth) vs ”Macho King” Randy Savage & Sensational Queen Sherri

Dusty Rhodes hade varit brottare och bokare för WWF:s konkurrent NWA. När han beslöt sig för att hoppa över till WWF gjorde Vince McMahon allt för att förödmjuka honom. Rhodes fick ha på sig en gulprickig dräkt och fick som manager Sapphire, en överviktig, medelåders svart kvinna, också hon klädd i chict gulprickig outfit. Sen fick han i och för sig fejda mot Randy Savage. Dock fick han ingen singelmatch mot honom på Wrestlemania utan fick gå historiens första mixed tag-match mot Savage och Sherri. Med tanke på detta borde detta vara en usel match. Men faktum är att nånting gör den underhållande. Jag vet inte om det var tänkt som en komedimatch, men det blev det. Och matchen, som de gulprickiga vinner får en trea för komikens skull.

The Orient Express (w/ Mr.Fuji) vs The Rockers

Detta kunde ha blivit en riktigt underhållande match. Tyvärr förlorar Rockers på en uträkning och eftersom jag inte gillar sådana avslut får matchen en tvåa.

”Hacksaw” Jim Duggan vs Dino Bravo

Amerikanen Duggan möter kanadensaren Bravo i Kanada och försöker få publiken med sig genom att hojta ”USA! USA!”. Särskilt smart har dock aldrig Duggan framstått som. Han vinner dock den här trista historien som även den får en tvåa.

Jake ”The Snake” Robets vs ”Million Dollar Man” Ted DiBiase (w/ Virgil)

Detta kunde lätt ha blivit galans match om det inte hade varit för en av alla dessa uträkningar. DiBiase vinner denna match som får en trea. Ett riktigt avslut och matchen hade blivit en fyra.

Bigg Boss Man vs Akeem (w/ Slick)

The Twin Towers har alltså splittrats och Big Boss Man blivit good guy. Nu ska de mötas i en episk konfrontation som...nej då, Big Boss Man vinner på en tid under två minuter. Ytterligare en tvåa

”Ravishing” Rick Rude vs ”Superfly” Jimmy Snuka

Rude vinner. En tvåa. Suck.

Ultimate Warrior (interkontinentalmästare) vs Hulk Hogan (WWF-mästare) i en match om bägge bältena

Att hela galan är byggd på denna match har märkts ganska tydligt, då den här matchen är den enda som i mitt tycke håller Wrestlemania-klass på den här galan. Denna match innebar ett avsteg från WWF:s normala bokning. Istället för att låta Warrior bli bad guy inför den här matchen behöll de honom som good guy. Detta, i kombination med hans popularitet (han var nästan lika poppis som Hogan) gjorde att man skapade en verklig känsla av att vem som helst kunde vinna. Detta gjorde också att atmosfären i den här matchen blev riktigt speciell, med en publik på nästan 70.000 som jublade åt bägge brottarna. Brottningsmässigt är denna match kanske inte värd mer än en trea, men med atmosfären inräknad får den en fyra. Matchen vanns av Warrior, och detta var första gången som Hogan blivit besegrad utan ”fusk” sedan han vunnit bältet första gången 1984. Efter matchen lämnar Hogan symboliskt över bältet till Warrior och fyrverkerier briserar i Skydome (också det första gången i Wrestlemaniahistorien!). Stafettpinnen var överlämnad och Hogans tid som toppnamn i WWF var över…eller var den det? Fortsättning följer!