Wrestlemania 2

Wrestlemania 2 hölls den 7 april 1986 i inte mindre än tre arenor: Los Angeles Memorial Sports Arena, Rosemont Horizon i Chicago samt Nassau Veterans Memorial Coliseum i New York. Anledningen varför man valde konceptet med tre olika arenor är oklar; kanske var Vince McMahon inspirerad av Live Aid som hållits på sommaren 1985 på tre platser eller kanske ville han bara skapa ett storslaget intryck. Kostnaden för att hyra tre stora arenor samtidigt för att sen bara hålla några få matcher i vardera måste dock ha varit ganska stor och kanske är detta anledningen till varför detta koncept hittills inte upprepats.

Låt mig först börja med det som är absolut sämst med denna gala, nämligen gästkommentatorerna. För att öka mainstreammedias intresse (antar jag) så hade WWF hyrt in några B-skådisar som tilsammans med de ordinarie kommentatorerna skulle kommentera matcherna. I New York var det Susan Saint James som tillsammans med förbundets ägare (och den vid denna tiden flitigt kommenterande) Vince McMahon skötte detta. Eller, rättare sagt, Vince kommenterar medans den gode Susan Saint James säger ”Uh-oh” ungefär 700 gånger under den timmen Wrestlemania sänds från NY. I Chicago är det Gorilla Monsoon och Gene Okerlund som får äran att kommentera tillsammans med superstjärnan Cathy Lee Crosby. Har ingen hört talas om henne. Det hade inte jag heller. Slutligen då i Los Angeles där Jesse Ventura och Lord Alfred Hayes (som i sig inte är någon gigant) får hjälp (nåja) av gothdrottningen Elvira. Hennes insats består mest i att verka småpilsk. Eller snarare, hon verkar helt förblindad av åtrå till alla brottarna. Hur ska man annars förklara hennes upphetsade hejarop när Uncle Elmer får kläderna avslitna?

Annars så är Wrestlemania 2 en gala som börjar få den rätta ”Wrestlemania”-känslan. Galan inleds med att Vince McMahon hälsar alla välkomna och sedan sjunger Ray Charles ”America the beautiful”. Galans upplägg känns också mer WWF än tidigare, med bandade intervjuer och fler wrestlingentréer snarare än pre-match-intervjuer och presentationer med namn och vikt i ringen. Vidare gör också några av WWF:s framtida stjärnor sina Wrestlemaniadebuter här, främst Randy ”Macho Man” Savage och Bret ”Hitman” Hart. Bland kändisarna märks främst NFL-profiler (vars kändisstatus jag inte kan uttala mig om) samt boxaren Joe Frazier. Wrestlemania 2 är också betydligt längre än året innan, 3 timmar mot Wrestlemania 1:s 2:15, vilket ärligt talat var i kortaste laget.

Så till själva matcherna. Den fermgradiga skalan gäller fortfarande.

New York:

”Magnificent” Don Muraco v ”Mr.Wonderful” Paul Orndorff

Som match var den här helt ok. Vad som däremot inte är ok är att man aldrig får reda på resultatet. Gong-gongen ringer och på grund av ljudstrul läses reslutatet upp mitt under en intervju och kommentatorerna upprepar det aldrig. Enligt Wikipedia blir det dock en dubbel uträkning. Varje gång jag måste slå upp hur det har gått i en match jag just sett blir det en automatisk etta. Begrips?

Randy ”Macho Man” Savage (c) (w/ Miss Elizabeth) vs George “The Animal” Steele i en match om interkontinentalbältet.

Macho Mans Wrestlemaniadebut. En match, där Savage föröker få något vettigt ur “The Animal” men knappast lyckas. Savage behåller bältet och det blir en tvåa i betyg.

Jake ”The Snake” Roberts vs George Wells

Ytterligare en legend gör sin Wrestlemania-debut. Matchen är helt ok, om än något kort. Jake the Snake gör sin DDT och vinner. En tvåa

Mr.T vs Roddy Piper i en boxningsmatch

Japp det är en boxningsmatch. En fejkad boxningsmatch alltså. En fejkad boxningsmatch som inte ens sluta med en knockout. Den slutar med att Piper blir diskad efter att ha bodyslammat Mr.T i sjuttonde…nej förlåt fjärde ronden. En etta får den, och det är ett högt betyg.

Chicago:

Fabulous Moolah (c) vs Velvet McIntyre i en match om kvinnobältet

En squashmatch. Jag betygsätter fortfarande inte sådana matcher.

Nikolai Volkoff (w/ Freddy Blassie) vs Corporal Kirschner i en ”flaggmatch”

Om jag förstått det hela rätt får vinnaren vifta med sin flagga. Den som tror att Volkoff får vinna en sån match på Wrestlemania är lika smart som den person som kom på den stipulationen. En tvåa får dock matchen eftersom det fortfarande är roligt att höra Volkoff sjunga den sovjetiska nationalsången medan publiken skriker sig hesa.


20 man Battle Royal

Detta är en match med bade WWF- och NfL-stjärnor i. Värt att notera att Bret Hart gör sin Wrestlemania-debut här och han är dessutom den som blir utslängd sist. Mannen som slänger ut honom heter Andre The Giant. Med i matchen är också Bruno Sammartino. Det är svårt att betygsätta denna match men den får en tvåa, mest på grund av att den känns för kort.

British Bulldogs (w/ Captain Lou Albano & Ozzy Osbourne) vs Greg ”The Hammer” Valentine & Brutus Beefcake (c) (w/ Johnny Valiant) i en match om Tag Team Championship.

Det här är en bra match. En riktigt bra match. Och Brutus Beefcake är en av deltagarna! Vem hade kunnat ana det? Visserligen är han inte i ringen så mycket och dessutom är moståndarna Dynamite Kid och Davey Boy Smith, men ändå. British Bulldogs vinner bältet i denna tekniska och faktiskt ganska tuffa match som får en fyra i betyg.


Los Angeles:

Ricky “The Dragon” Steamboat vs Hercules Hernandez

Vinnaren här får möta Savage om interkontinentalbältet och i och med Steamboats seger hade de alltså börjat uppbyggnaden på en fejd som skulle kulminera på Wrestlemania III. Det kallar jag bokning. Matchen får därmed (och tack vare Steamboat) en trea i betyg.


”Adorable” Adrian Adonis vs Uncle Elmer

En fet transvestit mot en lika fet hillbilly. Nej tack. En etta.

Terry & Hoss Funk (w/ Jimmy Hart) vs Tito Santana & Junkyard Dog

Ett helt ok brawl. Trots att världens genom tiderna bästa brödrapar är med (Hoss är Dory Funk Jr.) så blir det ingen toppmatch. En trea blir det dock.

King Kong Bundy (w/ Bobby Heenan) vs Hulk Hogan (c) i en steel cage match om WWF-bältet

Man lyckas faktiskt hypa den här matchen ganska bra genom att under galans lopp intervjua Hogan och Bundy samt ge en bakgrund till matchen. Upplägget var att Hogan blivit skadad av Bundy och nu måste kämpa ”mot alla odds” för att lyckas försvara bältet. Känns upplägget igen så beror det nog på att WWF använde det runt 4-500 gånger till under Hogans karriär. (se även: Hogan blir förådd av vän och måste nu möta honom i en match). Matchen i sig är dock ganska underhållande och får en trea i betyg. Hogan vinner givetvis.


Sammantaget var detta en helt ok gala. Den innehöll en riktigt bra tag-match samt fler underhållande matcher än Wrestlemania 1. Om sanningen ska fram har dock de två första Wrestlemanias känns mer som plikt än underhållning. Härnäst väntar nämligen Wrestlemania III, en gala som är ansedd som en av tidernas bästa Wrestlemanias. Om det stämmer får ni veta nästa gång!