Wrestlemania III

Wrestlemania III. Pontiac Silverdome den 29 mars 1987 inför 93,173 åskådare vilket fortfarande är inomhusrekord i Nordamerika. Visserligen har äktheten hos den siffran ifrågasatts, men oavsett om det var 93.000 eller 78.000 människor som var där är det en gigantisk publik. Här står Hulk Hogan på toppen av sin popularitet och wrestling var populärare än någonsin. Detta är en av de klassiska Wrestlemania-galorna, ja kanske den mest klassiska.

Den här galan är en första som känns som en ”riktig” Wrestlemania, med allt vad det innebär av atmosfär och inramning. Vince McMahon hälsar alla välkomna och Aretha Franklin sjunger ”America the beautiful”. De flesta brottarna kommer nu in till musik, och dagen till ärar blir de tom körda till ringen i en liten miniatyrring. De flesta matcherna föregås nu av klipp som berättar historiken kring matchen, vilket är bra. Kommenterar gör Gorilla Monsoon och Jesse ”the Body” Ventura, samma par som kommenterade den första Wrestlemaniagalan. Wrestlemania III är för övrigt den första Wrestlemania-galan som använder sig av romerska siffror, en tradition som skulle förbli obruten t.o.m Wrestlemania XII.

Så över till matcherna. Skalan kan ni nu.

The Can-am Connection vs “Cowboy” Bob Orton & The Magnifcient Muraco (w/ Mr.Fuji)

En fartfylld och teknisk öppningsmatch. Can-Am connection är Rick Martel (som good-guy!) och Tom Zenk. Matchen vinns av dem och matchen får faktiskt en fyra.

BIlly Jack Haynes vs Hercules (w/Bobby Heenan)

En seg match som slutar med att bägge brottarna blir uträknade. En tvåa.

Hillbilly Jim, Haiti Kid & Little Beaver vs King Kong Bundy, Little Tokyo & Lord Littlebrook

Fyra dvärgar och två fetknoppar i ringen. Hilbillys lag vinner när Bundy attackerar en av dvärgarna. En etta.

”King” Harley Race (w/ Bobby Heenan & Fabulous Moolah) vs Junkyard Dog

Förloraren måste buga för vinnaren. Harley Race är en legend som nog mest är känd från NWA och hans fejd med Ric Flair, men detta är en helt ok match. Race vinner och matchen får en trea.

Greg ”The Hammer” Valentine” & Brutus Beefcake (w/ Johnny Valiant & Dino Bravo) vs The Fabulous Rougeaus

En ganska teknisk och snabb match. Jacuqes Rougeau skulle senare bli mer känd som The Mountie, men här är han en ganska färglös goodguybrottare. Valentine och Beefcake vinner sedan Dino Bravo blandat sig i. Beefcake lämnas kvar i ringen och detta leder till….

Roddy Piper vs Adrian Adonis (w/ Jimmy Hart)

…att han dyker upp i denna annars ganska trista match. Förloraren blir av med håret och Beefcake väcker Piper (som här är goodguy) och ser till att han vinner. Beefcakse klipper sedan Adonis och Brutus ”The Barber” Beefcake var född. Matchen? En tvåa

The Hart Foundation & Danny Davis (w/ Jimmy Hart) vs British Bulldogs & Tito Santana

En sexmannamatch. Tyvärr fokuseras alltför mycket av matchen på Danny Davis (som var en “korrupt domare” som börjat brottas) och de andra brottarna kommer därför inte till sin rätt. Matchen, som Davis gäng vinner får en tvåa för slöseri med talang.

Butch Reed (w/ Slick) vs Koko B. Ware

Jag orkar inte ens bli engagerad. En tvåa.

Ricky “The Dragon” Steamboat (w/ George Steele) vs Randy ”Macho Man” Savage (c) (w/ Miss Elisabeth) i en match om Interkontinentaltiteln

Denna match är nog en av de mest klassiska matcherna som någonsin gått på en Wrestlemania-gala. Två av dåtidens mest tekniska brottare möts i en match med en bra bakgrundshistoria. Steamboat tar titeln i matchen som är snabb, psykologisk, teknisk och relativt lång för att vara dåtidens WWF. Kan det bli annat än en femma? Ja faktiskt. Jag svär i kyrkan genom att sätta en, om än en mycket stark, fyra. Den saknar någonting för att vara perfekt.

The Honky Tonk Man (w/ Jimmy Hart) vs Jake “The Snake” Roberts (w/ Alice Cooper)

The Honky Tonk Man är en annan legend som gör sin Wrestlemaniadebut. Han vinner också matchen, men Jake Roberts och Alice Cooper får sista ordet genom att ge sig på Jimmy Hart med ormen Damien. Matchen får en trea.

Iron Sheik & Nikolai Volkoff (w/ Slick) vs The Killer Bees

En match som tar slut då “Hacksaw” Jim Duggan, en utvecklingsstörd kille med en planka, får patriotryck och rusar in för att spöa upp Volkoff. Alla matcher som slutar med Hacksaw ensam i ringen får en automatisk etta.

Andre the Giant (w/ Bobby Heenan) vs Hulk Hogan (c) i en match om WWF-titeln.

Detta är matchen som för mångaär synonym med wrestling på 80-talet. Hulk Hogan mot Andre the Giant. Upplägget var (liksom WM 2) ett upplägg som skulle användas i Hogans matcher 200 gånger efter detta, d.v.s. Hogans bäste vän förråder honom och nu ska de göra upp, men detta var mig veterligen den första gången det användes. Matchen i sig skulle bara få en tvåa, men den elektriska stämningen innan och under matchen samt jublet från 90.000 (eller 78.000) åskådare när Hogan gör en bodyslam på Andre gör att denna match får en fyra.

Om man nämner Wrestlemania III för ett wrestlingfan i min ålder så får denne förmodligen något glasartat i blicken och börjar mumla något om Hogan-Andre och Steamboat-Savage. Denna match är synonym med Hoganeran inom wrestling och den räknas idag som en milstolpe i wrestlinghistorien. Wrestlemania III är för wrestling vad Sgt.Pepper är för rockhistorien eller Citizen Kane är för filmhistorien. Visserligen kommer dt alltid finnas snobbar som menar att det finns bättre galor ( på samma sätt som jag hävdar att Beatles ”Revolver” och filmen ”Casablanca” är bättre än de två tidigare exemplen) men det går inte att komma ifrån att detta är en klassisk gala.