Den stora Wrestlemaniaåterblicken: Wrestlemania 1

Så, mitt i sommarvärmen kommer då min recension av den första av totalt 21 Wrestlemanias. För er som inte är intresserade av vad som på svenska kallas ”fribrottning” eller ”showbrottning” men som av någon anledning ändå läser vidare tänkte jag säga några ord om vad Wrestlemania är.

Det största av alla de wrestlingförbund som finns, främst i USA, Mexico och Japan, är det amerikanska förbundet World Wrestling Entertainment, förkortat WWE (I Sverige är nog detta förbund mest känt som WWF, men en tvist med World Wildlife Fund föranledde ett namnbyte). Ungefär en gång i månaden håller WWE pay-per-view-galor, shower som är en slags klimax på den månadens TV-sända matcher och storylines. Tidigare, på vad som skulle kunna kallas den gamla goda tiden, höll WWE betydligt färre storgalor. På den tiden Sky Channel sände Wrestling i Sverige fanns bara fyra stycken sådana här galor, nämligen Royal Rumble, Wrestlemania, Summer Slam och Survivor Series. De är idag kända som ”the big four” i och med att de är de äldsta och mest traditionstyngda galorna, de som flest tittare betalar för att se och de galor som flest brottare vill brottas på. Äldst av dessa fyra är Wrestlemania och detta gör den till den mest prestigefyllda av alla wrestlinggalor under kalenderåret. Man skulle kunna kalla Wrestlemania för wrestlingvärldens svar apå Super Bowl och Oscarsgalan-samtidigt!


Den första Wrestlemania-galan gick av stapeln den 31 mars 1985 i Madison Square Garden. Om det från början var tänkt att bli ett årligt återkommande arrangemang vet jag inte, men helt klart att detta var den största galan dåvarande WWF hade producerat. Faktum var att förbundets ägare Vince McMahon satsat allt på ett kort; hade Wrestlemania floppat så hade WWF gått i konkurs. Riktigt vad man lagt pengarna på begriper jag inte riktigt, då det varken finns någon dekor att tala om eller några påkostade ljus- och pyrotekniska effekter vid brottarnas entréer (något som idag är legio). Dock så förekommer en del kändisar, bland annat Cyndi Lauper och Muhammad Ali, som inte var jättebilliga förmodar jag. Nationalsången sjungs av ”Mean” Gene Okerlund (!), till vardags backstageintervjuare i förbundet. Inramningen till detta första Wrestlemania känns rätt old school, brottarna intervjuas innan matcherna och sedan presenteras de med hemstad och vikt när de står i ringen, ungefär som vid en boxningsmatch. Som en länk mellan kommentatorerna (de forna brottarna Gorilla Monsoon och Jesse ”The Body” Ventura, blivande guvernör i Minnesota!) och intervjuaren Okerlund fungerar den erbarmliga ”Lord” Alfred Hayes. Detta är också historiens kortaste Wrestlemania med sina 136 minuter.

Så över till matcherna. Jag kommer inte att recensera varje match speciellt ingående, utan bara att ge ett kort omdöme. Jag betygsätter dem med en högst personlig femgradig skala som baseras på hur mycket jag underhålls av matcherna och ingenting annat.

Tito Santana vs The Executioner

Den allra fösta Wrestlemania-matchen innehåller alltså en maskerad brottare (Executioner)… Jaja, matchen är faktiskt ganska underhållande, om än väldigt kort På grund av detta blir det en tvåa i betyg. Kul att Tito Santana får vinna dock.

SD Jones vs King Kong Bundy.

En squashmatch på nio sekunder som mest går ut på att visa hur stor och farlig King Kong Bundy är. Jag betygsätter inte squashmatcher.


Matt Borne vs Ricky Steamboat

Ricky ”The Dragon” Steamboat mot den framtida Doink! Steamboat är alltid bra och det är han i denna korta match också. Steamboat vinner och jag sätter en trea i betyg.

David Sammatino ( w/ Bruno Sammartino) vs Brutus Beefcake ( w/Johnny Valiant)

Kul att se Bruno Sammartino! Kul också att se Brutus Beefcake som elaking. Tills han går in i ringen, vill säga. Domaren diskvalificerar bägge brottarna och det gör han jävligt rätt i. En tvåa blir det enbart för att man får se Bruno Sammartino.

Intercontinental championsip match: Greg ”The Hammer” Valentine (c) (w/ Jimmy Hart) vs Junkyard Dog

Halvseg match. Valentine vinner med det gamla fötterna-på-repet-medans-du-håller.ner.motståndaren-tricket, men matchen återupptas sedan Tito Santana kommer in och påpekar detta. Valentine vill dock inte brottas mer och går iväg så Junkyard Dog vinner på uträkning. Eftersom man inte vinner några bälten på uträkning så bryr sig ingen. En tvåa.

Tag Team championship Match: Iron Sheik & Nikolai Volkoff (w/ Freddie Blassie) vs Barry Windham & Mike Rotundo (c) (w/ Captain Lou Albano)

Matchen gör ingen glad, men Sheiks ”IRAN NUMBER ONE! USA ACH-TUI” och Nikolai Volkoffs sjungande av sovjetiska nationalsången till massivt buande gör det. Härlig kalla kriget-nostalgi. Dessutom är ”Classy” Freddie Blassie med (och avgör matchen till skurkarnas fördel). En trea.

Andre The Giant vs Big John Studd ( w/ Bobby Heenan) i en $15.000 Bodyslam challenge

Priset är alltså en väska med pengar. Om Andre misslyckas med att ”bodyslamma” (alltså att lyfta upp mptsåndaren och slänga honom i golvet) måste han sluta med wrestling, vilket gör att man kan lista ut resultatet i förväg. Dessutom är väskan den som visar upp mest wrestlingförmåga i matchen, som innehåller två grepp: ett headlock och en bodyslam. Jag har suttit på nämndmöten med mer action än denna match innehåller. En etta.

Ladies Championship (de kallar bältet så) Match: Leilani Kai (c) (w/ Fabulous Moolah) vs Wendi Richter (w/ Cyndi Lauper)

Cyndi Lauper är den som har bäst promoskills av de fyra damerna. En hyfsad kvinnomatch dock, som Richter vinner. En tvåa.


Main Event: Hulk Hogan & Mr. T (w/ ”Superfly” Jimmy Snuka) vs Roddy Piper & ”Mr. Wonderful” Paul Orndorff (w/ Cowboy Bob Orton)

Här är det kändistätt. Muhammad Ali är gästdomare, Liberace är gästtidtagare (fråga mig inte varför)och den gamle baseballspelaren Billy Martin är gästkonfrencier. Detta till trots är matchen en trist historia som blir något slags brawl, som Hogans team självklart vinner. Roligast är när Muhammad Ali "knockar" Roddy Piper men trots det blir det bara en tvåa.


Sammanfattningsvis kan man väl säga att denna gala var ganska så avslagen. Ett par halvroliga matcher, men som helhet en ganska seg historia. Att detta skulle bli början på wrestlingvärldens mest prestigefyllda gala är svårt att tro. Nya tag i Wrestlemania 2, får man hoppas!