Wrestlemania XV

Det har visst gått nästan en månad sen jag skrev om Wrestlemania XIV så det är hög tid att dela med mig av mina tankar om Wrestlemania XV. Galan, som gick av stapeln den 28 mars 1999 i First Union Center i Philadelphia, borde vara en toppgala då den hölls under Attitudeerans glansperiod. Det är den dock inte. Varför ska jag återkomma till senare.

Efter introvideon som fokuserar på Wrestlemanias historiska status så får vi för första gången sedan Wrestlemania XI höra ”America the beautiful”. Denna gång framförs den av Boyz II Men. Kommentatorer för galan är Michael Cole och Jerry ”the King” Lawler. Cole ersätts dock av Jim Ross under huvudmatchen.


Så över till matcherna:

Al Snow vs Hardcore Holly vs Billy Gunn (c) i en match om WWF:s hardcorebälte

Hardcorebältet är ytterligare ett I den myriad av titlar som dök upp i WWF under denna period.Matchen, som inte känns speciellt hardcore, vinns av Hardcore Holly, som i sann bad guy-anda knockar Billy Gunn bakifrån. Matchen får en trea.

D-lo Brown & Test (w/ Ivory) vs Owen Hart & Jeff Jarrett (c) (w/ Debra) i en match om WWF:s tag team-titeln

D-lo och Test hade vunnit en battle royal vilket gav dem en chans på tag team-titeln. En helt ok match som Hart och Jarrett vinner. En trea för Owen Harts sista Wrestlemaniaframträdande (Owen dog två månader senare).

Bart Gunn vs Butterbean

Detta var en ”Brawl for all” match, det vill säga en inte på förhand uppgjord boxningsmatch. Bart Gunn skulle enligt uppgift få en stor push om han vunnit denna match. Istället blev han knockad på 35 sekunder. En tvåa får matchen på grund av underhållningsvärdet.

Mankind vs The Big Show

Vinnaren av denna match skulle bli domare i huvudmatchen. Big Show, som aldrig bokats som någon Nobelpristagare, lyckas bli diskvalificerad, vilket renderar i en utskällning från Vince McMahon. Big Show slår ner Vince och blir good guy på köpet. Matchen får en tvåa

Val Venis vs Ken Shamrock vs Golddust (w/ Ryan Shamrock & The Blue Meanie) vs Road Dogg (c) i en match om interkontinentalbältet

Road Dogg kommer ut först och det slår mig hur populär han är. Han var förmodligen trea bakom Rock och Austin vid denna period. Jag undrar hur han lyckats bli så bortglömd?

Matchen i sig är ganska underhållande och Road Dogg vinner den. En trea

Triple H vs Kane

Detta är en match om Chynas gunst, om jag förstod saken rätt. Varför man vill ha Chynas gunst förstår jag däremot inte. Hursomhelt dyker nämnda kvinna (nåja) upp och hjälper Triple H vinna mot Kane. HHH och Chyna återförenas och inte ett öga är torrt. Matchen då? En tvåa.

Tori vs Sable (c) i en match om kvinnobältet

I den här matche medverkar en person som får Chyna att se riktigt kvinnlig ut. Nej, jag talar förstås inte om Sable eller Tori utan den debuterande Nicole Bass. Hon visar sig vara Sables livvakt och hjäler henne vinna denna match. Hon ser dock ut som en transvestit. Matchen? En tvåa blir det.

X-pac vs Shane McMahon (w/ Test) i en match om Europabältet

Som vanligt är ingen av brottarna européer. Shane vinner dock matchen efter att Triple H och Chyna blandat sig i matchen och attackerat X-pac. Triple H skulle bli bad guy, och detta skulle bli början på hans ”The Game”-karaktär. X-Pac skulle senare ligga med Chyna. Olika faller ödets lotter alltså. Matchen får en trea.

The Undertaker (w/ Paul Bearer) vs Big Boss Man

Matchen är en Hell in a Cell-match (alltså en modiferad burmatch) och är fortfarande den sämsta HIAC-matchen som har förekommit. Undertaker var bad guy med nån slags satanist-gimmick här. En dålig match, men ett spektakulärt slut där Bossman ”hängs” från buren som hissas upp. Taker vinner såklart och matchen får en tvåa.

Undertakers entrance-barometer

Taker hade som sagt en lite annorlunda gimmick. Borta var det mesta av den klassiska entrén. Istället bara blått ljus och en Undertaker i cape som går mot ringen. Två urnor blir det.

”Stone Cold” Steve Austin vs The Rock (c) i en match om WWF-titeln

Huvudmatchen mellan WWF:s två absolut största namn vid denna tid. Det har nog inte framkommit rikigt men faktum är att stora delar av galan var fokuserad på denna match och vem som skulle döma den. Det slutade med att dåvarande WWF-kommisionären Shawn Michaels kommer in och låter en vanlig WWF-domare döma den.

Matchen som sådan är ganska ordinär, med ett par domarbumps (vilket slutar med att Mankind kommer in för sista räkningeen) och en del fightande i publiken. Austin vinner, tar titeln och matchen får en trea.

Nu när ni läst mina betyg kanske ni ser problemet med galan. Trots att den äger rum under WWF:s storhetstid så känns galan ganska slätstruken. Ingen match är förvisso jättedålig men ingen match är speciellt bra heller. Detta gör att galan känns som ett stort ”jaha”. Synd!