Malcolm X, film nummer 15.

Friidrotts-VM har säkert ingen missat att det gått, så därför var det ett tag sen jag såg en film. Här kommer dock den femtonde.

1960-talets USA. JFK, Vietnamkriget och de svartas kamp för medborgerliga rättigheter. En av de kändaste medborgarrättsledarna var Martin Luther King, som stod för en ickevålds- och försoningspolitik. En mindre känd ledare var Malcolm X, som stod för en helt annan syn. 1992 kom filmen om honom, regisserad av Spike Lee.

”Malcolm X” av Spike Lee är en 202 minuter lång film där vi får följa Malcolm Little (som han ursprungligen hette) från hans ungdom och karriär som smågangster i Detroit, via fängelsevistelse och konvertering till islam ända fram tills dess han som talesman för Nation of Islam hamnar i konflikt med dess ledare och bryter med gruppen och mördas. Malcolm X spelas av Denzel Washington som blev Oscarnominerad för rollen men förvånande nog inte vann (statyetten gick istället till Al Pacino för ”En kvinnas doft). Filmen är baserad på Malcolm X:s självbiografi och beskriver hur han utvecklas från en småtjuv som bara bryr sig om pengar och kvinnor till en djupt religiös man som vänder sig mot sina tidigare uttalanden om ”vita djävlar” och nu inser alla människors lika värde.

Malcolm X var en ganska kontroversiell person, och filmen var inte helt okontroversiell. Bland annat valde Lee att ha med videobilderna där Rodney King blir misshandlad, vilket väckte visst motstånd. Filmen råkade också ut för ekonomiska problem, och kunde inte slutföras förrän en rad svarta kändisar (bl.a Eddie Murphy och Bill Cosby) sköt till pengar.

Denna film är en klassiker, i alla fall för oss som är födda på sjuttiotalet. Jag skulle vilja hävda att denna film lade grunden för de framgångar svarta filmskapare och skådespelare har idag. Inte bara är filmen Spike Lees magnum opus, det blev också Denzel Washingtons stora genombrott. Vidare gjorde den också att afroamerikansk historia i allmänhet och Malcolm X i synnerhet blev känd för en bredare publik. Att det dessutom är en välskriven och välspelad film gör inte saken sämre. Se den!

Nästa gång en film om en man som levde under samma tid men inte under samma vilkor, nämligen ”Nixon”. Filmen var inte med på min ursprungliga lista, men den kändes svår att gå förbi. Det är den näst sista filmen i detta nu ganska långdragna projekt.

Film nummer 14: Gandhi

Gandhi. Bara namnet väcker en hel del associationer. De flesta tänker nog på tålamod, civilt motstånd och icke-våld. Andra kanske tänker mer på hans roll i Indiens självständighetssträvanden. Helt klart är att Gandhi var en av de få personer som blivit betydligt större som symbol än som person. Dock var Mahatma Mohandas Gandhi en av 1900-talets mest berömda personer, och jag har nu sett filmen som bygger på hans liv.

Filmen Gandhi kom 1982 och är regisserad av Richard Attenborough. Med sina dryga tre timmar och världsrekord i antal statister i en och samma scen (hela 300.000 deltar i begravningsscenen) så fäller den väl in i genren ”episka filmer”. Huvudrollen spelas av en kusligt lik (och fullständigt lysande) Ben Kingsley som också vann en Oscar för rollen. Totalt vann filmen åtta Oscars och den blev hyllad både av publik och kritiker, även om kritiska röster< också fanns.

Filmen börjar med mordet på Gandhi 1948. Efter det följer begravningsscenen, där vi hör kommentatorer redogöra för de lovord Gandhi har fått från olika statschefer och dignitärer. Sedan spolar filmen tillbaks till 1893, och vi möter en ung Mohandas Gandhi på väg till Pretoria med tåg. På grund av sin hudfärg slängs han dock av tåget, och detta blir hans politiska uppvaknande. Vi får sedan följa Gandhi när han blir kämpe för den indiska befolkningens rättigheter i Sydafrika, hans återkomst till Indien, hur han dras in i, och blir en av ledarna för Indiens självständighetsrörelse, hur han blir en fadersgestalt för hela den indiska befolkningen och slutligen hans reaktion på striderna mellan hinduer och muslimer i det självständiga Indien. När de tre timmarna har gått avslutas filmen som den börjar; Gandhi mördas och hans aska sprids i (vad jag förmodar är) Ganges.

Detta är en stor film., Nej, det är inte en särskrivning. Den har filmen är stor i omfång, speltid och som tidigare nämnts antal medverkande. Det är också en stor film i betydelsen att den behandlar livet hos en av de mest betydelsefulla ledarna i modern tid. Gandhis icke-våldsstrategi skulle stå modell både för andra kolonialmakters strävanden som för andra politiska rörelser, bland annat miljörörelsen. Därför kan jag inte annat än rekommendera filmen. Den är viktig, utan att för den skull kännas pretentiös. Se den!

Nästa gång en film om en man som stod för lite andra metoder: Malcolm X.